Vårdnadstvist och ansvar

Det finns vissa skillnader mellan att vara gift och att leva i ett samboförhållande. Tydligast blir det om någon avlider då man som gift har rätt att ärva, medan man som sambo hamnar ganska långt ner i ordningen sett till hur vår arvsrätt ser ut. Detta kan illustreras av exemplet med Stieg Larsson - den välkände författaren som avled och där hans sambo hamnade i en uppslitande tvist gällande arvet med Stiegs pappa och Stiegs bror. Där kan man se en viss orättvisa då Stieg och sambon levt ihop i över trettio år. Men, så ser våra svenska regler ut och här hade ett skrivet testamente kunnat ge en annan utgång.

En annan skillnad gäller barn och vårdnad. Får man som ett gift par barn så utgår per automatik gemensam vårdnad om barnet i fråga. Föräldrarna har lika stort ansvar gällande försörjning, kärlek, kläder, mat, utbildning och alla beslut som rör barnet framtid. Får samma par ett barn men lever i ett samboförhållande så får mamman vårdnaden. Pappan måste å sin sida - tillsammans med mamman - ändra detta till gemensam vårdnad; något som inte tar speciellt lång tid att göra - men som ändå visar skillnaden mellan gifta- och icke-gifta par.

Vad händer då vid en skilsmässa? Gällande barnen så kommer föräldrarna fortfarande ha gemensam vårdnad. Från statens sida så anser man att denna vårdnadsform är bästa för barnen: båda föräldrarna har alltså lika stort ansvar att ge barnet mat på bordet, kläder, ta barnet till en tandläkare, ge kärlek och de ska tillsammans fatta alla större beslut som rör barnet. Skillnaden är att allt detta sker i två olika hem snarare än i ett gemensamt.

Inled ingen vårdnadstvist i affekt och för att straffa

Skulle det visa sig att detta är omöjligt - att föräldrarna inte alls kan komma överens om hur vårdnaden ska se ut så kan en vårdnadstvist komma att ta form. Den ena föräldern lämnar då in en stämningsansökan, den andre motsätter sig denna och en vårdnadstvist har därmed sett sin början.

Felet med många sådana är att de sker av fel orsaker och i stridens hetta. Man inleder en vårdnadstvist för att straffa den andre föräldern på grund av exempelvis otrohet eller för att denne träffat en ny partner. Barnen blir ett slags slagträ i debatten och här är rådet att man tar ett steg tillbaka och ser på denna vårdnadstvist ur ett framtida ljus. Det vill säga - klarar du av att på egen hand ta allt ansvar?

En i sammanhanget banal sak som att följa med ditt barn till tandläkaren innebär kanske att du måste ta ledigt från jobbet och att du heller inte kan ringa din forne partner och kräva att han ska ställa upp. Han kommer att betala underhåll och han kommer att ha umgängesrätt med barnet - men han fattar inga övriga beslut och kan således inte tvingas till detta.

En tandläkare å sin sida - det var som sagt ett banalt exempel. Men, det visar ändå på det vi vill visa med en vårdnadstvist: många som inleder - och vinner - en sådan tänker inte på att allt ansvar numera ligger på deras bord. Det är lätt att inleda en vårdnadstvist i ren affekt och kanske glömma bort att pappan (eller mamman) i grund och botten är en väldigt bra förälder.

23 Mar 2018